Jag överlevde den här dagen!!

Det trodde jag aldrig, men jag överlevde den här dagen. Klockan 16.24 var jag en fri människa, då var tentan inlämnad. Det måste ha varit ett mirakel. Detta är första tentan som jag verkligen har fått kämpa med, så de två senaste dygnen har varit extremt hårda måste jag säga. Sen hur bra tentan var är en annan femma, men jag lämnade in något, närmare bestämt ett arbete på 10-12 sidor - amazing! Trodde jag skulle bara komma upp i de ord som var minst tvungen att skriva, men hör och häpna jag hamnade precis under taket för antal ord. Så nu kan jag äntligen få sova! Inatt kommer jag sova som en baby! I och med all denna stress, som jag framför allt hade idag, hann jag inte riktigt känna efter hur Bebban mådde. Jag uppmärksammade att hon rörde sig inte som hon brukar sen igår eftermiddag, hon rörde sig betydligt mindre, man jag hade verkligen ingen tid (fy vad hemskt det låter!!), då jag var så löjligt stressad över tentan, med att känna efter. Tänkte att det kanske var för all stress. Men i bakhuvudet tänkte jag hela tiden och undrade över lilla Sessan och hur hon mådde, vilket bidrog i ännu mer stress. Jag kände ju henne ibland, men inte alls lika ofta som det annars är. Det är så svårt och veta "hur mycket" som är normalt. I alla fall så ringde jag till Huddinge förlossning och berättade, de försäkrade mig lugnande att det brukar inte vara några fel men uppmanade mig att åka in för att kontrollera att allt var bra med både mig och bebisen ändå, bäst att vara på den säkra sidan så att säga. Så när Johnnie kom hem åkte vi iväg.. vad händer då? Hon rör sig för fuuuuullt hela vägen mot sjukhuset. Johnnie trodde det var på grund av att hon kände att hennes pappa hade kommit hem från jobbet och var lycklig, haha söt han är! Men de kollade hjärtljudet och allt såg bra ut, hon hade en A-kurva (MVG i betyg med andra ord) och de gjorde även ett ultraljud för att se att det var tillräckligt med fostervatten, allt var bra med henne. Usch jag fick dock en massa ihållande sammandragningar när jag låg där på britsen, magen gillar verkligen inte att ligga i den ställningen. Och jag kände mig lite dum för när jag väl åker in så börjar hon göra cirkuskonster igen, fast hon hade ju inte rört sig särskilt mycket det senaste dygnet (vilket hon alltid gör annars), och förlossningen tyckte jag skulle komma in. Man ska ju vara på den säkra sidan! De uppmanade mig dessutom att inte tveka om man var orolig igen. Jag behöver alltså inte känna mig dum. Ja fy! Vilket dygn det varit! Dödstentan och Sessan som luras. Nu blir det en lugn kväll och snart en efterlängtad natt med ljuvlig sömn. Men vi alla mår bra, allt är bra gott folk! 

Jag och vårt lilla busfrö, som för övrigt hade ett riktigt NTZ-NTZ-hjärta! Värsta beatet!